Om mig

Margareta Henningsson, född 1955 och uppvuxen på en gård ett par mil utanför Kristinehamn. Jag har två uppvuxna barn som är mycket viktiga för mig. Mitt arbetsliv har varit på olika laboratorier, kemiska industrier, hälsovårdsnämnden och länsstyrelsen. Jag är en riktig ensamvarg som äntligen kommit upp i vuxen ålder och får ägna mig åt mitt skapande, nu ges det möjlighet att på riktigt känna vad som är viktigt i mitt liv.

Mitt intresse för hantverk började tidigt, jag var i tidig ålder med min mor på olika kurser. I tjugoårsåldern flyttade jag till Sundsvall där mitt intresse för keramiken vaknade till liv. Sedan har jag till och från befunnit mig i leran som kursdeltagare, ledare samt i min egen ateljé. Mitt intresse för arkitektur är stort, jag har ritat tre av de hus jag bott i. Att planera, rita, projektera, beräknat materialåtgång var en givande resa, att sedan bära virke och få bygag tillsammans med en fantastisk snickare var en intensiv tid. Sedan kom en tid med att spackla slipa, måla och tapetsera. Glädjen att sedan få färdigställt trädgården runt det hus som nu stod framför var för mig ofattbart.

Margareta Henningsson, MargreH vid Vänerns kant

Kreativitetens rum av stillhet

När jag skapar är det oftast intuitivt och min utgångspunkt är stillhet, det är för mig ett sätt att låta hjärnan vila. Så fort möjligheten ges öppnar jag fönster och dörrar för att ta in fågelkvitter, vindens, vattnets och trädens ljud och rörelser, någon enstaka dag kan tystnaden vara total, så fantastiskt, det underlättar att vara i nuet och så älskar jag tibetansk flöjt musik på kvällen när mörkret lagt sig och dörrar och fönster är stängda, tiden försvinner och helt plötsligt har flera timmar försvunnit.

Jag är oftast i något projekt på min tomt, men finnas alltid i närheten för att berätta om mina alster/tavlor och olika brännings tekniker.

Min trädgård med grönsaker, örter och bär får mycket av min tid så fort årstid, väder och vind ger möjlighet till njutningen av allt naturen ger när jag odlar och vårdar. Från frö till mat är en ynnest att få njuta av, sååååå tacksam för att jag får låna denna platsen en stund när jag är här på jorden i mitt paradis.

Grönsaker

Trädgården i viken 05

Örter

Trädgården i viken 06

Trädgården i viken 03

Trädgården i viken 07

Trädgården i viken 04

Naturen i viken

Trädgården i viken 01

Trädgården i viken 02

Trädgården i viken 03

Trädgården i viken 04

Trädgården i viken 05

Trädgården i viken 06

Trädgården i viken 07

Utställningar

Följande utställningar har jag medverkat i en eller flera ggr. på nämnda ställen:

Galleri Alle MansKatt, Gamla Stan, Stockholm
VärmlandsSäby
Skärhamn, Tjörn
Cristina’s Bod & Salong, Christina Schollin, Gamla Stan, Stockholm
Museet Kvarnen galleri, Filipstad
Slättens Pasta & Vilt restaurang, Kristinehamn

Åkerbo Gård, Kristinehamn
Församlingshemmet, Kristinehamn
Egen regi i hyrd lokal, Kristinehamn
Nässundets Station, Kristinehamn
Hembygdsgården, Kristinehamn
Laxholmen Kulturhus, Munkfors
Kristinehamns Konstförening, Kristinehamn

Vägen till paradiset

Vägen till Paradiset var inte enkel. Förutsättningarna för att jag skulle få det så här fantastiskt, fanns inte på kartan. Det har alltid funnits en dröm inne i mitt hjärta att få bo i en röd liten stuga vid vattnet, kanhända är det den som gjort att jag till slut får vara på denna fantastiska plats.

Det började med att jag och mina två systrar fick våran mamma och pappas sommarstuga i gåva. Vi ägde den tillsammans ett antal år men insatserna att hålla den i gott skick var inte så stora. Efter några år beslöt jag att fråga mina systrar om de ville köpa min del eller om jag fick köpa deras, det slutade med att jag köpte deras. Jag sålde de fonder jag hade och den sparadebufferten för oförutsedda utgifter räckte till köpet.

Jag ägde nu en sommarstuga på arrenderad tomt med el och sommarvatten. Nu kunde jag fixa och dona, odla mina grönsaker, njuta av sommaren med vattnet och skogen som granne. Jag byggde mig ett utekök för att njuta till fullo av naturen, en rejäl diskbänk, jag och min dotter göt trädgårdsplattor det blev så bra.

År 2010 när min vän Pelle var på besök och som av en händelse var konstruktör påpekade han att ett sådant här ställe ska du ju bo på och på det viset kom bollen i rullning. Vi satt på den vita altanen, han påstod att det inte var alls så svårt att bygga ett hus, bara jag tog ner det i delmål och inte tittade på att jag skulle bygga ett hus. Jag hade ju ritat två hus som jag
och min man byggt och bott i. Saken var bara den att då hade vi snickare och hantverkare som gjorde allt jobb.

Det är klart du ska bygga ett hus här, han letade reda på en penna och tre papper, började sedan
rita och förklara. Så här gör man grunden, det var första pappret, det andra var att resa stommar och göra väggar, det tredje var takstolar och tak. Han tittade på mig och sa, där ser du, det var väl inte så svårt. Gör en kalkyl, bestäm att du bygger i fem år, din lön går till att köp material till billigaste möjliga pris. Jag tyckte faktiskt på riktigast att han inte var riktigt klok i huvudet. Men fröet såddes och låg där i dvala tills våren kom och så började fröet att gro och växa.

Jag började rita på ett hus eller rättare sagt jag tänkte en skokartong, en rektangulär låda med en tvärs gående vägg genom lådan på en tredjedel av ytan. Sedan en vägg mitt i den ytan som var en tredjedel, det blev alltså en storstuga ett sovrum och ett badrum med tvätt. Och så tittade jag på min skokartong med endast två väggar i och tänkte ”hur svårt kan de va”.

Nu började kalkylen på vad kunde materialet till en skokartong kosta. Pelle gav mig alla uppgifter på vilket virke det skulle vara på alla olika ställen, han lärde mig att räkna på åtgång av löpmeter, bredd och längd, detta höll mig sysselsatt i ett år på min fritid.

Min drömmar kanske ändå kunde få bli verklighet, jag hade nu kostnaderna för vad tomten, avlopp, grävarbete, material, och den expertis/snickare hjälp jag behövde. Jag kunde nu se hur många år det skulle ta mig att bygga, relaterat mot den inkomst jag hade. Skulle det verkligen gå att göra detta utan kapital. Skulle jag klara att lägga alla pengar i ett projekt som skulle ta mellan fem och sju år att göra.

Så fantastiskt, ja det gjorde det, jag sålde min lägenhet de besparingar som fans på mitt konto då användes, jag blev beviljat ett lån och mina barn stod på egna ben. Min fantastiske storebror som fanns vid min sida om jag inte skulle klarat ekonomin, han var ett stor stöd för att våga börja detta projekt. Att köpa fönster för en fjärdedel av den riktiga kostnaden och så vidare, jag blocket var fantastiskt för mig utan den möjligheten hade jag inte byggt något hus.

Det tog mig sju år att rita, projektera, gräva grunden och gjuta plint, resa stommen med takstolar, tak och sätta in fönster och klä huset med panel. Sedan var det vvs och el, isolering, innerväggar, skivor på golv, väggar och tak. Kök, vitvaror, tvätt, toa/handfat och klädförvaring, så många beslut som jag tog under byggnationen går faktiskt inte att fatta om man inte varit i situationen.

Att spackla, slipa, måla och tapetsera var som att färdigställa drömmen, i slowmotion rör man sig sakta, sakta över mållinjen.

Den resan jag gjort med mitt hus har jag svårt att fatta att jag gjort. Det är i efterhand osannolikt att det faktiskt ståt ett beboligt hus här som jag burit varje regel, planka, råspont, läkt, list, ja faktiskt allt material har jag tagit i ett antal ggr.

Om jag någon gång funderade på att ge upp eller ska vi säga var jäv…t less, så var det när jag
isolerade vinden, jag vet att jag sa till min dotter, sticker någon in huvudet genom vindsluckan nu och frågar hur det går så kommer jag skrika att de kan fara åt hell….e. Värmen var dessa dagar outhärdlig det kliade och det finns inget att stå på och det är vansinnigt trångt. Jag lovar i dessa
lägen kan det vara tufft att vara kvar på vinden istället för att gå ned till sjö och bada. Jag tror
detta kallas för disciplin, ja eller snarare tjurskallighet. Antagligen därför det står ett hus här.

Så jag lade sju år på mitt hus och sju år på min trädgård. Här är anledningen till varför mitt skapande i lera och tavlor har blivit åsidosatt, men nu har jag en fantastisk studio/atelje/verkstad att vara i.

Välkommna