Svartbränning

Svartbränning, att bränna keramik som på stenåldern, kan göras på flera olika sätt. När jag gjorde min skulptur ”Gravid” var det ett prov med att skulptera på en träpinne. Idén var att den sakta skulle brinna upp inuti skulpturen. Jag tror att spänningarna blev för stora vid torkningen, därav sprickan i skulpturen.

Tillvägagångssättet var att jag packade in alstret i en kartong med brännbart material såsom tidningspapper, torkade bananskal. Lådan lades i en grop, sedan började jag elda lite försiktigt i ett antal timmar. Efter några timmar fick brasan brinna med större kraft under ytterligare en tid, därefter täckte jag eldplatsen med jord och sand. När det dagen efter var avsvalnat plockade jag fram min skulptur ur ask-, jord- och sandhögen.

Det är viktigt att bränningen inte går för fort då riskeras godset att spricka. I mitt fall var skulpturen inte skröjbränd.

En annan variant är att använda sig av eldfast tegel, göra en botten av sten på marken och sedan stapla stenarna i en fyrkant på varandra i den storleken som önskas, beroende på hur mycket gods som ska brännas.

Sedan häller man på ca 10 cm spån i botten och varvar därefter godset med spånet osv.

Spara 10 cm från övre kanten, lägg en trasa indränkt med något brännbart…VAR FÖRSIKTIG… när du tänder. Täck sedan med ett lock och reglera syretillförseln så att det sakta får pyra ned. Dagen efter kan det gå att börja plocka upp alstren.

Det fungerar utmärkt att skröja sitt gods först och sedan svartbrända men tanken bakom denna typ av bränning är att inte göra det.